Finally

Teddy Rileys namn fortsätter att vara lika med en kvalitetsstämpel. Precis som man i Konsum-butiken alltid känner att man kan lita på "nyckel"-stämpeln (inga onödiga utfyllnadskalorier) vet man att det alltid lönar sig att leta efter Teddy Rileys signatur i skivaffärens fack med nya soulskivor. Nästan allt Teddy Riley varit inblandad i som producent och låtskrivare (från Wreckx-N-Effect till Michael Jackson) eller som egen artist (från Guy till Blackstreet) har präglats av en unik fingertoppskänsla för vad som verkligen svänger. Det bästa med Teddy Riley är också att han alltid är så modern. Han vägrar att upprepa sig själv utan letar hela tid efter nästa nya oväntade ljud, nästa oväntande rytm. [I]No Diggity[/I], den osannolika och briljanta singeln i slow motion-rytm från förra Blackstreet-albumet, spelas till exempel fortfarande dagligen på gym runt om i landet. Låten är som gjord för backträning under spinningpass. Denna gång heter mästerverket [I]Girlfriend/Boyfriend[/I]. En duett mellan Janet Jackson och Blackstreet som produktionsmässigt är så stenhård att den får Iron Maiden att låta som Arvingarna, men samtidigt har ett innanmäte som är ren honung. Blackstreet känns i första hand också som just ett singelband - deras [I]Greatest Hits[/I] kommer att bli lika bra som Buzzcocks [I]Singles Going Steady[/I] - medan deras album, utan för den skull svikta i kvalitet, alltid känns lite för marknadsanpassade enligt "något för alla"-principen. Men det är naturligtvis affärsmannen Teddy Riley fullt medveten om. Det skulle inte förvåna om [I]Finally[/I] hänger kvar på Billboards Topp 200 minst ett halvår.