Flow

Nog trodde man att det skulle gå lite snabbare för svenskarna attanamma den verkligt sötsliskiga och supersäljande r'n'b som domineratlistorna (dock inte lika mycket här hemma som i USA) de senaste åren. Dedär rikigt tårdrypande kärleksballaderna som det bokstavligt talat dropparfrån. Men det är på ingång. Med Islandsfödde Arnthor och hans debutplattakan Sverige numera bidra med ett värdigt strå till den enormar'n'b-stacken. Men så har vi ju en marknad att mätta här hemma också.Ett smakprov har vi redan fått i form av singeln Enough, som efter ett parlyssningar växer några pinnhål. Annars är det en väldigt sävlig, lågmäldoch en aning vemodig debut, något som både produktionen och Arnthorsförsiktiga, dock välskolade, och ibland nästan viskande röst vittnar om.Bäst blir det när han får vokalt stöd av Lisa Nilsson, Titiyo och Dilba.Han säger sig ha influenser från mästare som D'Angelo, Eric Gadd och GeorgeMichael, men får jag gissa skulle jag nog säga att det snarare är artistersom Boys II Men och All for One som tillhör husgudarna.Kärleksballader i all ära, men när det där riktiga suget saknas blir detmest bara slätstruket och tråkigt. Varning för tomgång, alltså. Majoritetenav låtarna är extremt långsamma och saknar därtill riktigt bra melodier, sårisken för att tappa intresset efter ett kort tag får därför anses somöverhängande.