Freak Funk

Första gången jag hörde Freak Funk låg jag på min säng och höllprecis på att somna. Någonstans i mörkret innanmina drömmar helt tog över, kände jag mig plötsligt som ett ensamt litetvattendjur. Ett sådant pyttelitet djur som fridfullt ligger och guppar påvattenytan.Jag såg mig själv flyta i en stor mörk insjö omslukad av nattens rofylldaensamhet. Det stilla ljudet från natten över vattnet, dränktes, med varjeliten våg, av sjödjupets dova toner. Ljuden blev starkare och starkare ochtill slut vaknade jag. Hela upplevelsen var otroligt vacker, men med enobehaglig underton av fara och det tog några sekunder innan jag förstod attdet var musiken och inte en dröm som framkallat dessa bilder i mitt huvud.Luke Slaters influenser från technohjältarna i Detroit, hans hårdaminimalistiska musik som svävar i gränslandet mellan techno och house harmed små ambienta ljudstycken bundits ihop till den mycket enhetliga skivanFreak Funk, och för varje gång jag lyssnar på Freak Funk växer den och blirstarkare och bättre.Luke har lyckats skapa en puristisk skiva där varje ljud skalats av ochi sin enkelhet bidragit till skivans fulländning.