Free Kitten

Kim Gordon måste vara oerhört trött på Kim Gordon. Det är den enda förklaring jag kan komma på efter att ha lyssnat på hennes senaste släpp med sidoprojektet Free Kitten. Har man dessutom Sonic Youths senaste livstecken, fyra lågvattenmärken på soundtracket till Suburbia, i bakhuvudet känns det än mer riktigt. Visst, Bowie är inte Ziggy Stardust längre och Lou Reed har gubbat till sig, men de gör fortfarande musik som berör. Jag kräver inte att Kim Gordon och äkta maken Thurston skall gör anya versioner av Sister, Daydream Nation eller Goo. Men kunde Thurston spotta ur sig det nära nog lysande soloalbumet Psychic Hearts häromåret såvore det väl ändå inte helt omöjligt för frugan att kunna prestera någotsom åtminstone snuddar vid det hon är kapabel till. Ifall hon nu är intresserad. För så är nämligen inte fallet här. Milt sagt rör det sig om experimentell musik; taffligt och så fragmentariskt att det är omöjligt att hålla uppe koncentrationen. En saxofon kommer in, ger ifrån sig några trötta bröt, ersätts av illa inspelat och spelat punktrumkomp som i sin tur ger plats åt enskrikande Kim Gordon.Kul? Knappast. Jag blir förbannad.