Green Lights

[I]Bad Karma Sky[/I] är årets svenska singel och - framför allt - en ofantligt cool låt. Sättet att stanna upp i 25 sekunder precis före refrängen och bara låta sitarerna gnissla, innan allt förlöses av refrängraderna, hade aldrig överlevt demostadiet på ett storbolag, men det är naturligtvis det som ger låten dess särart - det och Johan Holmlunds strålande sång. I mina öron är [I]Bad Karma Sky[/I] en ren detronisering av de bästa singlarna från Hurricane #1, Ian Brown och deras engelska likar - och en låt som inte hade skämts för sig på The Verves triumfatoriska återkomst i fjol. Att begära att resten på debuten skulle vara lika bra är orimligt. Men det är kul att så mycket är såpass bra, trots att detta är ett band som uppenbart bara är i sin första fas (trots att det haft ett tidigare liv, som Easy) och att de ännu ej bestämt sig för exakt vilken väg de vill gå. Själv är jag svagast för dem när de integrerar sitt kära flum i ganska raka poplåtar. Den friare, lite formlösa psykedelian passar dem inte riktigt; däremot är de briljanta i rollen som The Soundtrack of Our Lives popigare lillebröder, i spår som den gitarrgnisslande [I]Already One[/I] (med plattans näst bästa refräng), halvballaden [I]Sleepwalking[/I] och den dovare, infallsrika [I]Friends In High Places[/I]. Plattan är, för övrigt, sponsrad av Statens Kulturråd. Och plötsligt kändes det lite roligare att betala skatt.