Hedda Hatar - Hedda Hatar

I en tid då många band experimenterar med modern teknik och förlitar sig på datorer är det rätt uppfriskande att höra något så rått och enkelt som Hedda Hatar. Debuten är nämligen helt och hållet analog och liveinspelad. Med mycket riff och vass sång blandar bandet en avslappnad och punkiga estetiken. Mina tankar går åt The Runaways som möter Fleetwood Mac, men där leriga 70-tals festivaler är utbytta mot kreddigare venues.

I en intervju med Skånska dagbladet berättar sångerskan Aimée L Hansén att namnet är inspirerat av Ebba Grön, och genom ett skämt mellan bandmedlemmarna övergick det föreslagna bandnamnet Hedda Röd till Hedda Hatar. Ett namn som klär bandet väl.

Bandet som debuterade 2016 och med bandmedlemmar som är runt 20 årssnåret har redan hunnit spela på etablerade festivaler som Sweden Rock Festival och Malmöfestivalen. Den självbetitlade skivan är överlag ett ganska rått alster, men den saktar periodvis ner och ger rum för lugna och personliga texter. Mina favoriter på skivan är I’m Not Nice, men Nothing Rhymes with Orange och En tripp till vårdcentralen visar bandets musikaliska bredd. Ett plus är också deras grymma skivomslag som verkligen väcker lusten att stå i en trång replokal och spela rejäla instrument.