Highasakite - Mother

Jag ryser och ler redan en minut in på Highasakites nya skiva Mother. Det börjar med en trasig inspelning som verkar ha hakat upp sig, men sedan kommer pophooken. Öppningsspåret I just moved here är det roligaste jag hört sen Low släppte Days Like These, som för övrigt var en av förra årets bästa singlar.

Det är visserligen inte för alla: klangvärldarna är minst sagt experimentella, och det är möjligt att vissa reagerar på den eklektiska blandningen av pop, klubbmusik, och avantgarde. Blandningen består också av mycket mer, jag vill egentligen lista alla referenser men har en teckengräns att förhålla mig till…

Förutom det experimentella finns även mer trendiga element såsom vocoders och 80-talssyntar med. Det är dock bara klyschigt om man gör det dåligt - inga klyschor här alltså.

Samtidigt som produktionen tänjer på gränserna för vad en poplåt kan vara skulle melodierna fungera (inte bara fungera - excellera!) i vilken bra poplåt som helst. Jag tänker att detta är ett album för de som försökt lyssna på någon som Arca men skrämts av bristen på melodik.

För om det är något som skivan saknar så är det i varje fall inte melodik. Det är nästan så att jag kan störas på det ständigt uppskruvade känsloläget. Å andra sidan vet jag att det är exakt detta jag vill höra på sena spårvagnsresor hem. Nu har jag ett helt album fyllt av alternativ till Midnight City av M83, som jag oftast sätter på när behovet av kvällspop behöver fyllas.

Highasakite visar med sin nya skiva sin dominans som en av Skandinaviens mest spännande musikakter. Lyssna bara och försök att inte hålla med.