JJ - No 3

Att svenska JJ snabbt blev kredddarlings är knappast förvånande i dessa tider av Sade-vurmande. Släng in lite panflöjtsindian (minus panflöjten) samt ett stänk av Brooklyn-hipsterism och du landar mitt i No 3.

Det är svalt, vackert och oerhört elegant. Ändå fastnar det inte riktigt. JJ gör musik för nuet, inte för musikhistorien – vilket i och för sig är ganska sympatiskt, så låt gå.