Josefina Cerda debuterar som soloartist

Med en bakgrund i salsa och dans är Josefina van vid fysisk närhet, att bli tagen i och tagen på. Men vad händer egentligen när beröringen subtilt ändras till någonting annat? Var går egentligen gränsen mellan dans och intimitet? Och vart drar man sin egen gräns?

Just det är utgångspunkten i låten Skit. Att stå fast vid sina egna principer när man står i gråzonen däremellan och någon annan påstår sig veta bättre än du själv.

Josefina Cerda är född och uppvuxen i Stockholms söderort. Med rötter från både Norrland och Chile har mellanförskapet präglat hennes uppväxt, vilket sannerligen ger sig tillkänna i låten.Texten är på svenska men innehåller tydliga spanska influenser i musiken.

Målsättningen för Josefina Cerda är att lyfta hur det är att vara kvinna i mansdominerad bransch tillika genre och brinner för jämställdhet i musikbranschen.

När började du med musiken?

– Med risk för att låta klyschig så har musiken alltid funnits med på ett eller annat sätt. Redan som liten gick jag på babysång med min mamma och fortsatte sedan att sjunga i olika barnkörer. Jag började spela fiol när jag var sex år gammal och fortsatte spela regelbundet i ungefär 10 års tid. Att musicera på det sättet jag gör nu, med solosång i fokus och mer pop-inriktat kanske jag började med när jag var 15. De senaste fem åren har jag även fått med allt fler latinamerikanska influenser i min musik.

Vem fick in dig på musikspåret?

– Båda mina föräldrar är väldigt musikaliska, min mamma både sjunger och spelar flera instrument och jobbade under min uppväxt som kyrkomusiker. Min pappa som är från Chile pluggade till musiklärare innan han var tvungen att fly landet på grund av militärkuppen 1973. Musiken har därför varit väldigt närvarande hemma. Även min storasyster Paola Bruna som när jag var liten bland annat turnerade med Teddybears Sthlm har varit en stor inspiration och förebild. Jag har nog aldrig tyckt något varit så häftigt som när videon till Yours to Keep.

Hur länge har du spelat i La Liga Habanera?

– Jag har spelat i La Liga Habanera i ungefär två och ett halvt år. Innan dess brukade jag alltid gå och dansa på deras spelningar och stå längst fram i publikhavet och jubla. Känns väldigt stort att ha blivit utvald och få ta plats på scen tillsammans med så grymma musiker i ett av mina favoritband. En av mina bästa konsertkvällar hittills var på Stockholm Kulturfestival med dem förra året. I efterhand har jag fått höra att vi slog årets publikrekord vid Skeppsbrocenen med en publik på nästan 4000 personer, det känns mäktigt!

Hur har det influerat dig i ditt musikskapande?

– Om jag nu ska stereotypisera mig själv och mina olika sidors härkomst tror jag att allt en person har varit med om på olika sätt tar sig uttryck i musikskapandet, men att det ibland kan vara svårt att sätta fingret på exakt hur. I mina melodier finns ofta ett visst stråk av melankoli vilket kanske kan härledas till mitt svenska arv, medan min förkärlek för rytmer och dansanta beats kanske kommer från mina latinamerikanska rötter. Det är nog just i melodierna och i mina texter som mitt norrländska arv syns och hörs som mest.

Låt oss prata lite om låten Skit som släpps nu. Hur känns det att vara aktuell som soloartist?

– Det känns fantastiskt roligt! Och lite läskigt samtidigt. Texten till Skit är väldigt personlig och just att få vara personlig är något jag har längtat efter, och jag är både pirrig och förväntansfull över hur låten kommer att tas emot av lyssnarna. Att släppa den första låten som soloartist känns också väldigt speciellt, som att börja måla med färg på ett vitt papper. De första penseldragen sätter tonen, men sedan kommer papperet så småningom att fyllas på med mer och mer färg i takt med all musik som släpps.

Vad är dina drömmar och målsättningar med musiken?

– Jag vill ta plats bland de starka, intressanta och självständiga kvinnliga artister som Sverige fått möta på senare år, och jag hoppas på att kunna sprida min musik till en bredare publik. Jag och min producent Alejandro Thomas Guillén brukar ibland prata om min musik lite metaforiskt som ett nyfött barn. Jag har satt barnet till världen men för att barnet ska växa, blomstra och nå sin fulla potential behöver den fler människor omkring sig som visar den kärlek och uppskattning. Så jag hoppas att låten ska hitta fram till personer som tycker om den och visar den kärlek. Vi planerar att släppa min andra singel till sommaren, en sommardänga med latinoinslag och drömmen vore väl om den blev en riktig sommarplåga. Kanske nästa Despacito, vem vet.

Hur ser du på musikbranschen idag? Vad bör förändras för att främja jämställdheten enligt dig?

– Jag ser väldigt hoppfullt på framtiden, jag har börjat hitta fram till fler kvinnliga musiker i min genre och har upplevt ett starkt systerskap och en vilja att backa upp varandra och skapa sammanhang där kvinnliga musiker får strålkastarna på sig. Oavsett vilken grupp i samhället det handlar om är det superviktigt med representation, att bland sina förebilder hitta någon att identifiera sig med så att man vågar drömma. Att jag började drömma om att bli salsasångerska var just tack vare att jag hade kvinnliga förebilder som gjorde just det. En annan sak som ofta stört mig är att det ofta är mannens perspektiv som lyfts fram i låttexter. Jag vill höra kvinnans perspektiv, och där kan jag vara en motpol och berätta min sida av historien.

Pardans som salsa och andra dansstilar med latinamerikanskt ursprung kan ju vara heta och passionerade. Hur ser du på den gråzonen du sjunger om i låten?

– Jag tror att man ofta kan ha lite olika bild av de här dansstilarna beroende på om man själv utövar dem eller tittar på som publik. För mig handlar salsa mest om att uttrycka glädje och energi, samt om samspelet mellan två personer. Precis som i alla andra relationer människor emellan kan det här samspelet vara av olika karaktär, dansen kan vara vänskaplig, humoristisk, teknisk eller i vissa fall flörtig eller tom passionerad. Ett faktum är ju dock att det mellan två personer som dansar tillsammans snabbt etableras en fysisk kontakt, utan att man kanske känner varandra på ett personligt plan. Eftersom den fysiska kontakten är en så naturlig del av dansen har jag ibland upplevt att det kan vara svårt att tydligt uppfatta när den där beröringen ändrar karaktär, när den går från att vara nödvändig fysisk kontakt som ett verktyg i dansen till att vara något annat. Det har i mig väckt en reflektion kring var gränsen egentligen går mellan dans och intimitet, och var man ska sätta sina egna gränser. För mig handlar texten först och främst om att vara sann mot sig själv och lyssna på sig själv och sina värderingar.

Låten Skit finns nu tillgänglig på din streamingtjänst of choice.