Juvenile

Juvenile är trött på att gnälla om bling-bling. Han är trött på att Cash Money-bossarna snor alla hans pengar. [I]Project English[/I] är hans femte album på Cash Money Records, det lilla skivbolaget som var störst i slutet av 90-talet. Det kan vara hans sista. Han har i alla fall informerat sina chefer om hur tråkigt det skulle vara om skivförsäljningen av kommande Juvenile-skivor skulle förstöras av den skoningslösa bootlegindustrin. Nu sitter han av sin tid på Cash Money och ger ut slarvig digifunk. Men skärpan är inte där, inte hitsen heller. Det finns inga [I]Ha[/I], [I]Back That Azz Up[/I] eller [I]U Understand[/I] på den här plattan. Guldtandsförsäljare över hela världen bävar, vad kommer Juvenile göra nu? Kommer han hoppa av artistlivet och bli präst? Kommer han bli medveten och fin? Det här är nog bara en fas han går igenom innan han kan gå tillbaka till Cash Money och bli den tuffaste katten i New Orleans igen. Kan han inte bara dra till Chicago, köpa en stickad mössa och spela in en platta med Common och få det överstökat, ha?