Konsertrecension: Wet Leg – Debaser

Den rockigt kaotiska virvelvinden som är Wet Leg drar in på Debaser och försvinner sedan lika fort som de dök upp. Men medan de står på scenen levererar de till fullo. Lokalen är fylld till bredden och publiken har svårt att stå still när bandet river av riff efter riff. Varenda låt skriksjungs tillbaka till artisterna och i mitten av låten Ur Mum uppmanas publiken att vråla med i en gemensam skrikpaus. “Det är som ett år av terapi” skämtar en i bandet.

Samma lekfulla jargong hålls hela konserten. De ger sitt allt, samtidigt de inte tar sig själva på för stort allvar. Efter en lite slätstruken start verkar de faktiskt ha genuint roligt när de får publikens gensvar. Det gör mig lite förvånad när bandet turnerat oavbrutet med samma material i över ett år och dessutom behövt ställa in spelningar på grund av utmattning.

Även om Wet Leg är en duo är det huvudsångaren Rhian Teasdale som drar det tunga lasset, en dynamik de verkar eniga om. Men bäst blir det när de Teasdale och Hester Chambers tar plats tillsammans, för det är ju just deras samspel som gör bandet så bra.

Spelningen är lika ösig som euforisk rakt igenom, de har verkligen hittat sig själva i liveformatet. Men slutet är väldigt abrupt och det känns lite snopet. Det blir inga extranummer och totalt blir spelningen mindre än en timme. Visst har de inte en enorm låtkatalog att välja ifrån, men lite längre borde det ha varit. Å andra sidan är det kanske klokt att sluta med flaggan i topp, då man fortfarande befinner sig mitt i virvelvinden. Wet Leg är själva definitonen av rockstjärnor.