Krönika - Emelie Thoren

[B]Så satt vi där[/B] runt mitt rangliga köksbord, en måndagskväll tidigt i november. Tidigare under dagen hade jag fått Embassy skickad via ftp, så den snurrade på repeat ända tills Tommie satte på någon form av skogsrå-musik. Carl befann sig i Göteborg, Emil hade vi online från New York via Souseek. Eftersom jag inte vet hur mycket vuxna normala män äter, stod tre limpor, hårdknäcke och baguetter på bordet tillsammans med kanske tio pålägg. Med fingrarna kladdiga av rödbetssallad och en cigg i mungipan började vi kampen med årets årsbästalistor. För mig började den redan i mars då Tom Pyl, som var redaktör innan mig, mycket pedagogiskt och faderligt, försökte få informationen om allt som förväntades av mig in i mitt huvud. Jag är i alla fall rätt säker på att han måste ha nämnt Helvetet, det måste han ha gjort. Men i all förvirring så sjönk Helvetet tillbaka in i Glömskan och låg illmarigt där och lurade ända fram till augusti, då en av recensentmännen glatt basunerade ut att han hade börjat fila på sina årsbästa-plattor och ända sedan januari systematiskt rangordnat och fört in allt han hört i en extremt noggrann och väldigt lång lista. Ungefär där och då började det som jag senare skulle komma att kalla Helvetet. Det är oändligt svårt att rangordna musik, speciellt väldigt bra sådan. Jag menar, jag vet ju att jag lyssnat supermycket på till exempel Antony & the Johnsons och Nine Inch Nails. De är ju inte direkt jämförbara. Inte heller MIA och Hanne Hukkelberg. Likförbannat är det fyra toppenskivor. Men, det var inte så svårt egentligen. Valen tycktes efter en tids funderande självklara, och efter några månaders slit så satt vi alltså där, en måndag i november, med fem fullständiga listor. Och resultatet blev bra, tycker vi. Inte så hemskt enhetligt, men så bra det kan bli när man har en americana-man, en ormbunksromantiker, en minimaltechno-kille, en göteborgare och en hithora som ska försöka samsas på en topp femtio respektive topp tjugo. Vad som däremot var riktigt hårslitande var min personliga lista på det snart gångna årets bästa låtar. Alla vet väl problematiken, ni minns hur man spelade in ett blandband och kom tio låtar in, bara för att börja om för låt två inte höll måttet eller passade bättre som låt nio? Exakt så var det nu med. Till slut gav jag upp och tänkte att jag skulle rippa de femton mest lyssnade enligt min iTunes. När jag insåg att Meatloafs (I Would Do) Anything for Love låg etta, gav jag upp den tanken tillsammans med tuffa kredd-tanken. Det blev helt enkelt en lista på de låtar som gjort mig mest peppad och festhattig. Här är fyra andra låtar och ett helt album som jag inte kan sluta nynna på just nu: [B]Bäst just nu[/B] [B]Lady Sovereign[/B] Hoodie (Basement Jaxx remix) mp3 Boogie woogie! Bästa danspeppen. [B]Montt Mardié[/B] Come on Eileen Spår på Drama, Hybris Cirkeln är sluten! Och vilken fin cirkel sen. [B]Architecture In Helsinki[/B] Do the Whirlwind Spår på In Case We Die, Moshi Moshi/V2 Ursöt studsig elektropop. [B]El Perro Del Mar[/B] God Knows (you gotta give to get back) Singel, Hybris Högsta GI-halten sedan The Boy Least Likely To. [B]Suburban Kids With Biblical Names[/B] #3 CD, Labrador/Hybris Jag kan inte sluta lyssna på den här skivan.