Lifelike

[I]Lifelike[/I] är bara deras andra fullängdsskiva, men New York trion Ui har har hunnit figurera i en mängd sammanhang sedan starten 1991. De har medverkat på i stort sett varenda postrocksamling värd namnet och på senaste tiden också samarbetat med bland andra Luke Vibert och Microstoria. I år är de aktuella på Techno Animals remixskiva med artister som Alec Empire, Porter Ricks och Tortoise. Och så nu senast i projektet Uilab, samarbetet med Stereolab som resulterade i ep«n [I]Fires[/I] med fyra versioner av Brian Enos [I]St. Elmos fire[/I] från 1975. Nya albumet [I]Lifelike[/I] innehåller material från nästan hela den period som gruppen existerat, men det gör varken skivan splittrad eller ojämn Sammanhållande är den karaktäristiska basgången. Med den lite ovanliga sättningen; bas, bas och trummor är just basen det som mest utmärker Uis helt instrumentala musik.Låtarna kan liknas vid avskalade och skelettliknande former som fylls med fragment från olika musikstilar, allt från funk och jazz till dub, hip hop och rock. Resultatet kan bli en extremt groovig minimalistisk rocklåt som [I]The Fortunate One Knows No Anxiety[/I] eller ett hip hop-influerat spår som [I]Drive Until He Sleeps[/I]. Låtar som egentligen har mer gemensamt med funkiga åttiotalsgruppen Liquid Liquid, (New York-gruppen som kom ut med en av förra årets bästa återutgivningar på mowax/ Grand Royal) än med betydligt lugnare Tortoise som Ui annars alltid förknippas med.[I]Lifelike[/I] är en skiva som slänger ut krokar åt en mängd olika håll och musikstilar, och plötsligt kan man upptäcka att man gillar musik som man inte alls trodde att man gillade. Som åttiotalsfunk och fusionjazz.