Lil Uzi Vert – Eternal Atake

Turerna kring Lil Uzi Verts andra album EternalAtake har varit många. Sedan albumet nämndes för första gången under 2018 har Lil Uzis relation till skivbolaget Generation Now surnat. Fejden kulminerade i januari förra året när Lil Uzi meddelade att han skulle lämna musikenvilket gjorde att många slutade sukta efter EternalAtake.Lite mer än ett år senare dyker det massivaalbumet upp utan förvarningvilket givetvishar skapat svallvågor på internet. Trots att det hela känns som ett PR-stunt lever Lil Uzis experimentella alster upp till hypen.EternalAtakeinnehåller alltsom gör den nya skolans avantgardistiska hiphop till en vattendelare. Oavsett om man älskar eller hatar de nya strömningarna är det svårt att inte bli charmad av den korta rapparen som spottar texter likt ettautomatvapen.

Lil Uzi kastar sig mellan känslokalla våldsskildringar och klängiga kärleksförklaringar på EternalAtake.ChiefKeef gör ett sällsynt inhopp som producent på varma ChromeHeart Tags där Lil Uzilyfter sin kärlek för det amerikanska märket med samma namn. På ett liknande sätt skryter han om sin nya Patek Philippepå öppnande Baby Pluto som har lånat drill-scenens stela ackordföljderoch är kryddad med gulliga pads. Spår som Silly Watch och Pop känns mer som utfyllnad än faktiska försök att skapa kvalitativ musik. Verkshöjden på albumets bästa låtar I´m Sorry och efterföljande Celebration Station kompenserar dock för bristerna flera gånger om. De melodidrivna produktionerna som hakar i varandra för tankarna till DanceDance Revolution-spelen som Lil Uzi har en uttalad kärlek till.

I skrivande stund meddelar Lil Uzi via Twitter att EternalAtake kommer att få en uppföljare. Karusellen kring den 25-åriga Philadelphia-rapparen kommer förmodligen aldrig att sluta då det är svårt att ta hans löften på allvar. Det känns dock betryggande att lekfullheten som har präglat hans diskografi hittills fortfarande är livs levande. När Lil Uzi framhäver sina underliga sidor finns det helt enkelt ingen som kan mäta sig. EternalAtake är precis lika rörig som Lil Uzi själv vilket gör att man inte kan annat än att älska det efterlängtade albumet trots att alla spår inte håller samma kvalité.