Lynden David Hall

Som liten spoling satt förmodligen Lynden David Hall framför sin pappas stereo hemma i England och spisade Al Green-plattor en masse. Det är nämligen den hjälten som lyser klarare än alla andra förebilder på The Other Side. Fast det är ganska tydligt att även en del andra av 70-talets soulstjärnor har varit husgudar hos Lynden David Hall under lång tid. Det osar av dem på uppföljaren till hans hyllade debut, Medicine 4 My Pain. Efter ett par lyssningar av The Other Side är jag beredd på att svälja det mesta jag tidigare har öst ur mig om hur mycket all engelsk soul suger. Det här är i en klass för sig. Och det är engelskt. Hall har i och för sig betydligt mer gemensamt med amerikanska kollegor som Rahsaan Patterson än med någon av sina trista landsmän. För Lynden David Hall har soul. Han lyckas dessutom skriva kärlekstexter utan att de känns allt för banala, något som är väl värt en eloge i den genren. "I can't wait 'til the morning, I just gotta know - do you wanna leave me baby, please say it ain't so" (Say It Ain't So). Lyssna på de raderna utan att känna hur magen snör ihop sig om du kan. Har du någon gång känt att du lurat en ny kärlek att du är bättre än du egentligen är? Den befriande känslan när han eller hon får se den sida av dig själv du inte ville visa och dessutom tycker att den är okej? Det spelar ingen roll om det inte är precis det Hall sjunger om när han wailar att "I've seen another side of you babe" i titellåten The Other Side. Det är ändå precis samma känsla han förmedlar. Och det känns skönt.