Martin L. Gore

För mycket tid, för lite att göra. Istället för att betrakta moln efter Depeche Modes senaste turné började Martin L. Gore pula med gamla favoritsånger i hemmastudio, och strax hade han fått ihop material till en uppföljare av sin första soloskiva, den 14 år gamla [I]Counterfeit[/I]-EP:n. Hans sätt att spela klassiska rockvisor iklädda elektroniska skrud fungerar förvånansvärt smidigt, eftersom Martin L. Gore är en bättre sångare än sin kollega David Gahan -- som för övrigt släpper sin egen soloskiva senare i år. Men tyvärr väljer han, som så många andra i samma situation, sånger för att manifestera sin egen goda smak, vilket ger oss mindre lyckad countryblues och Iggy Pop- och Nicolåtar där originalens desperation effektivt sanerats bort. Då är David Essexs [I]Stardust[/I] och Brian Enos [I]By This River[/I] roligare, och särskilt den sistnämnda är en bortglömd pärla mittemellan pop och ambient som uppdateras enbart med aningen modernare effekter. Ändå är det lustigt att mannen som så fullständigt dominerar Depeche Mode, som skriver alla låtar där och som klämmer fram lyrik så privat att bandets sångare inte har en aning om vad han sjunger om, väljer att göra något så här opersonligt när han är helt på egen hand.