Maxida Märäk utan skogen och fjället

Hur har övergången från hiphop till visor förändrat ditt sätt att skriva och framföra musik?

– Egentligen är det inte någon jättestor skillnad när det kommer till själva texterna. Jag hade kunnat skriva visor av mina raptexter och vice versa. Däremot är det en ny konstform för mig att förenkla och korta ner text. Jag är van att kunna fylla sidor och åter sidor med text. Här finns ett annat lugn att bejaka. Budskapen blir ju ibland mer kraftfulla när en riktigt rå text får smyckas av en enkel vacker melodi. 

Vilken låt på Ögonblick är mest personlig för dig, och varför?

– En Renskötares dagbok. Smärtsam men läkande på samma gång. En vacker historia, en mörk historia, och en sanning.

Vilken musik från din uppväxt skulle överraska dem som känner dig från hiphopen?

– Att jag var ett enormt Kiss-fan, och tyckte Gene var det snyggaste och coolaste jag sett. Tills jag såg skivomslaget med alla utan smink och insåg att de var gubbar. Och Povel Ramel, jag kan nog alla hans låtar. Men jag anser att han får ha varit vår allra första rappare.

Vad har valet att bo i Jokkmokk kostat dig som artist?

– Inget. Det är det som gör att jag kan ha det här yrket. Utan skogen och fjället ingen fungerande artist.

Vad har det gett dig?

– Ja alltså jag är ju därifrån, jag vill inte leva i den där bubblan 24/7. Jag jobbar som artist och producent med allt som det innebär. Men jag är också en människa med rötterna djupt förankrade i Sápmi. Där är hemma.

Har du försonats med människor som tidigare vände dig ryggen i Jokkmokk?

– För länge sedan. Jag har inget emot att alla inte tycker om mig, det är fine. Men skulle aldrig lägga tid på att hata någon som uppenbarligen inte mår toppen. Jag tror också på att folk förändras, och jag kan förlåta. Det finns viktigare saker i världen att lägga min ilska på, det här är inte en av dem.

Vad kostar det att vara kompromisslös när människorna man utmanar också är ens grannar?

– Socialt umgänge, arbetsmöjligheter, konflikt både offentligt och i hemliga rum. Och det är både för mig och folk nära mig.

Finns det någon konflikt du ångrar att du tog?

– Nej.

Vad har du lärt dig om din morfar Johan Märak, prästen och jojkaren som bidrog till att föra in jojken i kyrkan, och hans sätt att möta människor?

– Att inte döma. Att vara snäll. Att förlåta.

Vad har Stora Retorikpriset som du fick i år betytt för dig?

– Det var fint att få. Tanken har inte slagit mig, men uppenbarligen så förmedlar jag mina åsikter och tankar på ett sätt som folk kan ta till sig, och det känns väldigt bra att ha fått på papper att någon därute har lyssnat.

När är den svenska musikbranschen som mest snobbig?

– Haha, förmodligen under galor. Fattar inte grejen med att verka oberörd. Fira det som firas kan, eller?

Vem skulle du helst vilja ta en öl med?

– Ingen. Jag dricker inte öl, men jag kan ta lite vin med Danny Trejo.

Vad skulle du vilja säga till ditt 20-åriga jag?

– Jag hade sagt Hej. Sen hade jag låtit mig få vara 20 år ifred.

Vilken konstnärlig idé återkommer du till men har ännu inte vågat eller hunnit förverkliga?

– En massiv urfolksturné över hela världen. Men vi ska dit.

Vad är du mest sugen på att göra nu?

– Såklart att albumet kommer ut och att få spela det live! Privat så längtar jag att få dra igång en tung träningsperiod. Passar till vinterns mörker.