Mazarine Street
Ett av landets smartaste och mest begåvade band växlar in på nytt musikaliskt spår. Dessutom situerade på Dolores. Man undrade vad som egentligen skulle kunna gå fel för ett knappt år sedan. Men saker och ting tog en jävla tid och jag minns att en känsla av ointresse kom över mig ibland när det skulle spelas upp låtar. Eftersom jag alltid hävdat att Mazarine Street är ett av landets mest begåvade band var det remarkabelt att jag inte orkade höra på nya låtar. Att de skulle genomgå en soundmässig förändring hade stått klart sedan länge och var egentligen inget spektakulärt eftersom Mazarine Street aldrig stått still musikaliskt. De har alltid tänjt gränser, experimenterat och rört sig framåt, inte sällan, vältajmat med rådande tidsanda. Mazarine Street 2001 kan beskrivas som en hybrid av bland annat gospel, soul, samplingar och roliga filmrepliker. Och det funkar inte riktigt. Det blir aldrig mer än ok - och det har jag aldrig varit med om när det gäller det här bandet. Även om de släppt plattor som varit sämre som helhet än denna har det funnits låtar som varit helt knäckande men här hittar jag inte dem. Eller rättare: de fanns till en början, men man tröttnade förvånansvärt snabbt på dem. Det närmaste jag kommer en riktigt grym jävel på den här plattan är [I]When the Vibes Aint Right[/I] som är en lyckad multipel genremässig frontalkrock med en minst sagt schizofren sånginsats; klockren Jimmy Sommerville-imitation av Malte på vers och Malte som sig själv på refräng. Den galna sångmixen återkommer för övrigt i svängiga [I]Tuff Girl[/I]. Covern på monsterhiten [I]Why Did You Do It?[/I] funkar helt okej den också, men sedan är det svårt att hitta bra grejer. Problemet, som jag ser det, med [I]Delirious[/I] är att produktionen är feg och alldeles för direkt. Som om man tvivlat på låtkvaliteten och försökt kompensera det med ytterligare en refräng, ännu ett halvmeckigt intro eller till och med hela låtar förpackade i ängsligt överproducerade kostymer som inte lämnar något kvar för lyssnaren att upptäcka. Att plattan drar åt olika håll rent musikaliskt är inget minus, däremot kan man diskutera relevansen och kvaliteten på somliga av låtarna. Jag väntar fortfarande på att Mazarine Street skall skriva den där fullkomligt sinnessjukt bra plattan som jag vet att de har i sig. Hoppas den kommer nästa gång.