Mel B

Det är ofta lite läskigt när medlemmar ur leksaksband får för sig att de måste göra solokarriär för att få utveckla sin egen "konstnärliga sida". Man får väl anta att det är det det handlar om, i Mel Bs fall kan det ju åtminstone inte handla om pengar, det borde hon ha nog av (om nu inte den elake före detta maken lyckas roffa åt sig större delen av dem i så kallat "underhåll"). Problemet är att det oftast inte finns någon konstnärlig sida att prata om. De här banden är produkter, det vet vi. Medlemmarna är en del av produkten. Och det finns en anledning till att de inte har gjort musikalisk karriär innan. De hade förmodligen inte gjort det efter gruppbildandet heller om de inte redan hade varit ett namn. Det finns liksom ingen direkt anledning. Mel B har ingen lysande sångröst att falla tillbaka på. Hon är ingen låtskrivartalang heller för den delen. Hon har lyckats få ihop en hyfsad samling medarbetare på solodebuten (Sisqo och Ted Riley bland andra) och tillsammans har de gjort en bunt lättsmälta partylåtar. Mycket mer än så är det inte. Men det är låtar i den genren man till slut inte vet om man diggar av igenkänningsfaktorn efter att ha hört låtarna för tusende gången, eller om det trots allt finns viss hitpotential i materialet. Missy Elliott-samarbetet [I]I Want You Back[/I] har sina poänger, är till och med ganska bra men lite tråkig. Samma sak gäller lättdiggade [I]Lullaby[/I], som dessutom har en helt avskyvärd text. Det finns andra låtar på [I]Hot[/I] som tvingar huvudet att gunga lite smått, men jag är ledsen, överlag är det här för jävla trist musik.