Melting pot

I Norrland huserar som bekant ett antal orkestrar vilka under senaste åren definitivt vitaliserat svenskt musikliv. Äran för detta bör bland annat tillfalla Shredhead, som dessutom har förgreningar i ett avlandets allra bästa band: Starmarket. Med sin relativt originella hybrid av hardcore och jazzfärgad klarinett har Shreadhead tidigare profilerat sigsom ett personligt band. På Melting pot har man dock slagit in på en, tillsynes, enklare väg. Originaliteten känns inte lika självklar längre, och influenserna från ett band som Teddybears känns lite väl påträngande, inte minst gäller det sången. Kan man förmoda att Shredhead oroat sig förförsäljningssiffrorna lite för mycket? Trots att de blivit lite mer strömlinjeformade har de trots allt kvar ett visst mått av egensinne och vansinne. Bäst kommer detta till uttryck i Tin man och Soul sale, två låtar som är på samma gång lättillgängliga och avigt arty-farty på ett sätt som,helt otippat, för tankarna till Commando M Pigg och deras semigeniala debutalbum från tidigt 80-tal. I övrigt hardcore, lite punkska och ett hyfsat jämnt material. Till sist, att bjuda in Nina Ramsby från Salt för spridda sånginsatser låter som en god idé på pappret, men hon låter konstigt nog väldigt anonym i det här sammanhanget. Men hon var kanske trött när hon skulle sjunga.