Milk Maid - Mostly No

Så här går historien om när Milk Maid räddade sitt andra album från en total sågning till en ljummen trea. Det började med ett hejvilt blandning av genrer som är – som Daniel Westling brukar säga – all over the place. De lånar värmen från surfrocken, det drägliga från shoegazen och självaste Simon & Garfunkel från mina föräldrars skivsamling. Egentligen borde jag jubla. Men trions eklektiska pop blir enerverande redan efter tre spår. Det finns ett undantag, en strimma hopp som mynnar ut i ett post-rockigt avslut på Old Trick. Då kan jag leva med dem, så länge Martin Cohen håller käften.