Miracle school

Ett av de mäktigaste ögonblicken i mitt musikaliska liv var när jag träffade och fick skaka hand med Rob Norris, basist i The Bongos, förnågra år sedan. På den nivån ligger alltså mitt intresse för gruppen. Det kanske är viktigt att veta när man läser den här recensionen. I The Bongos sjöng Richard Barone, som sedan klarat sig på egen hand och åstadkommit några fantastiska skivor. På hans två studioalbum medverkar George Usher som kompositör. Usher är en hemlig kille, han lär ha spelat i nett par plattor tidigare men inte låtit dem bli utgivna än annat som kassetter, som han sedan sålt till de närmaste. Detta är alltså den riktiga debuten. Richard Barone är medkompositör på två av spåren (och körar och spelargitarr på ett av dem) och James Mastro (gitarrist i The Bongos) på ett. Popen är inte särdeles nära besläktad med Richard Barones, den är inte lika mångfacetterad och finessrik, inte så mångbottnad eller nästan utstuderat snygg. Och medan Barone hämtar sin huvudsakliga inspiration från Bowie,Bolan och Beatles går Usher till Byrds. Här handlar det om klassisk pop somhade kunnat dyka upp på en soloplatta med Roger McGuinn. Ushers röst liggerockså där någonstans.Titelspåret Miracle school är utsökt, liksom Baby laughed when heaven felloch Don't be afraid to love. Det är inte alls någon oumbärlig popplatta,men för den genuint intresserade är det en liten pärla.