Modern Day Symphony

Slutligen placerar sig så Västerås allra smutsigaste på den svenska hiphop-kartan med en allmänt emotsedd fullängdsdebut. Liksom kollegorna The Arsonists från New York har Looptroop mött med ett öppensinnat skivbolag för punk- och indierock för att underlätta distribution, och blev som en naturlig följd svenska etiketten Burning Hearts mest betydelsefulla grupp. I New York, nere i East Villages skivaffärer, nämns ofta Looptroop-rapparen Promoe så snart det uppdagats att man är svensk. Men så sålde gruppens singel [I]Ambush in the Night[/I] också i femtusen exemplar på bara två och en halv vecka. Betydligt mer än i Sverige, där de kanske mest gjort sig kända som en uppskattad live-grupp. Det är inte enkelt att bli profet på hemmaplan. Ändå har Looptroop, med särskilt tycke för graffitikonst, sedan ett par år envetet fortsatt predika sina hiphop-ideal över kantiga rytmer. Och de gör det med god gatufilosofi och humor: "Y'all must be CP, I know that wasn't PC -politically correct to say -- neither is calling you gay", för att rycka ett exempel ur sitt sammanhang. Huvuddelen av materialet framförs på engelska, men gruppens svenska är heller inte dålig. Något de inte minst visat på i fantasifulla översättningar av Big Ls [I]MVP[/I] ("Om rappa var ett ämne hade jag MVG") och Non Phixions [I]I Shot Reagan[/I] ("Jag sköt Palme, satte Christer i klister"). Med avseende på musiken gör Looptroop knappast skäl för sitt namn. Instrumentalerna domineras mer av DJ Embees föredömligt uppklippta korta samplingar, hellre än lite längre loopar av breaks och mjuka grooves. Fast större variation i detta hänseende vore önskvärt. Jag delar heller inte fullt DJ Embees passion för trashiga virveltrummor, men så fungerar det nog också bättre i New York. Jag vore den siste att bli förvånad om Looptroop tog aerosolfärgburkarna innanför anorakerna och drog dit för att stanna.