New Power Soul

Varje gång Prince kommer med en ny skiva talas det om hans excentriska personlighet. Artikel efter artikel fylls med trötta upprepningar av allt som redan ältats till döds: namnbytet, den avlidne sonen, oviljan att låta sig intervjuas, skivbolagsstrulet, den ringa kroppslängden och luddiga driftsprofilen. Betydligt mer sällan läser man något om hans påtagliga utveckling som musiker. Att han sjunger bättre än någonsin och spelar gitarr som en gud, och att skivorna, även om de varit exceptionellt ojämna de senaste tio åren, fortfarande innehåller små guldkorn som glimmar i takt med de gamla mästerverken.Nej, det här är ingen ny [I]Sign 'O' The Times[/I]. Men det är likväl ett skickligt sammansatt album. Den verkliga storhetstiden må vara förbi, men Prince -- för vad som än står på konvolutet är det här en ny Prince-skiva -- vet fortfarande vad han håller på med. Dessutom har New Power Generation blivit världens bästa funkband. Mr. Hayes keyboardmönster är distinkt utformade som aldrig förr, blåsriffen skickligare arrangerade än någonsin, trummorna grymt svängiga och basen bergfast inhamrad mellan snygga körstämmor, flippade pianostämmor och smäktande stråkarrangemang. En naturlig uppföljare till NPG-debuten [I]Exodus[/I], med samma lekfulla spelglädje och grundmurade funkighet. Den dokumenterade ojämnheten kommer vi inte ifrån (några låtar, som [I]Freaks On This Side[/I] och [I](I Like) Funky Music[/I] är väl lättviktiga), men på det hela taget är [I]New Power Soul[/I] det bästa Minneapolis stolthet har kommit med på länge. Fortsätter han i den här takten kanske behöver vi nog bara vänta tre-fyra skivor innan ett klassiskt Prince-album frälser världen igen.