Programmed

"From the minds of the universe comes a new future, a future that brings the spirits together, inspiring beats from beyond, melodies from above, melodies which gives a new light, a light guided by Sun Ra, Miles, Blakey, Coltrane, a light that guides his brothers to a new level, a level that the fake ones can't touch". (Innerzone Orchestras [I]Manufactured Memories[/I]). Carl Craig är tillbaka, han kallar sig för Blakula och med Innerzone Orchestra har han gjort sitt mest mogna, mest genomtänkta och minst intressanta album hittills. Gilles Peterson, jazzgurun bakom skivbolaget Talkin Loud som gett ut den här skivan, sa nyligen att "ju mer en människa lyssnar på musik, desto mer uppskattar hon jazz". Jag är rädd att Carl Craig delar den tråkiga uppfattningen. [I]Programmed[/I] är en skiva för de som fattar [I]The Freedom Principle[/I], alltså inte för de som är "fake". Det är jazz istället för techno och det är tråkigt, eftersom Carl Craig är en av världens bästa technoartister. Såväl [I]More Songs About Food and Revolutionary Art[/I] under eget namn, och Paperclip Peoples [I]The Secret Tapes Of Dr Eich[/I] låter fortfarande före sin tid. Jag har inget emot musik som kräver förkunskaper, men jag blir alltid avtänd när en artist så plumpt påstår att deras musik inte är ämnad för alla. Det finns stunder av briljans här och där på [I]Programmed[/I]. Som när ett långsamt technobeat smyger sig på den ljuvt souliga versionen av The Stylistics [I]People Make The World Go 'Round[/I] (snart på singel med remix av Moodyman) eller när han gör djup techno så som den bara låter i Detroit i [I]Galaxy[/I]. Klassiska [I]At Les[/I] dyker också upp, i en ny, jazzigare version med vackert piano. Men större delen av [I]Programmed[/I] är bara velig och vimsig abstrakt jazz. I [I]Architecture[/I] förmår inte ens Richie Hawtin styra upp Craigs ofokuserade friformsfunk (även om man vet att titeln hänvisar till skyskraporna i [I]Blade Runner[/I]). Carl Craig borde koncentrera sig på att utveckla technon med Paperclip People, om han vill undvika att bli omsprungen av alla de talangfulla producenter på Detroits musikscen som inte spenderar nätterna med att analysera Miles Davis [I]Bitches Brew[/I]. (skivan släpps den 16 augusti, en begränsad vinylupplaga finns redan ute)