Reload
För inte så länge sedan gick Tom Jones som en vanlig man på gatorna i Malmö. Och stadens invånare var till sig av glädje. Tänk att man kunde ta en drink bredvid Tjuren från Wales på en av Malmös sunkigaste barer! Eller beställa en plankstek av samma servitris som han på stadens mesta köttrestaurang (som i den lokala pressen fortfarande nämns som "Tom Jones favoritrestaurang i Malmö" efter stjärnans enda besök där). Staden var i upplösningstillstånd. Att Tom Jones var här för att spela in duett med The Cardigans gick ingen människa förbi. Det känns som att lite av ovannämnda hysteri genomsyrar hela inspelningen av [I]Reload.[/I] Skivan förvandlades någonstans på vägen från ett musikaliskt verk till ett galet spektakel. Vilket kanske inte är så konstigt med tanke på det artistuppbåd gamle Tompa lyckats få ihop. Inte bara självklara entertainers som Robbie Williams och Simply Red, han har också lyckats övertala mer tillbakadragna stjärnor som Portishead och Van Morrison. Talking Heads gamla hit [I]Burning Down The House,[/I] här i duett med The Cardigans Nina Persson, tillhör de bästa spåren på skivan och redan efter en genomlyssning står det ganska klart varför den fick äran att bli skivans första singel. Det finns ett par andra höjdpunkter. När man hör inledningen på [I]Are You Gonna Go My Way[/I] med Robbie Williams ("Hey Robbie, are you ready for this?" "I'm always ready Tom, you know that") pirrar det av lycka i magen (att de sedan gör låten ganska taffligt är en annan sak) och [I]Sometimes We Cry[/I] med Van Morrison, en av få låtar på plattan som framförs av sina upphovsmän, är jättevacker. Men efter ett tag tröttnar man lite på Toms överväldigande röst och de fruktansvärt mastiga arrangemangen. Att höra Tom Jones sjunga Portisheads [I]All Mine[/I] känns helt fel. Den genialiska enkelheten i Fine Young Cannibals [I]She Drives Me Crazy[/I] försvinner helt när han sätter tänderna i den och han kommer omöjligt upp på Iggys energinivå i [I]Lust For Life,[/I] även om han har The Pretenders i släptåg. Jag tror att man gör bäst i att avnjuta Tjuren från Wales i lagom stora doser. Men att [I]Reload[/I] är så fånig att den blir kul går omöjligt att komma ifrån. Det här är bitvis rena rama skrattfesten.