Rick Astley

Tro det eller ej, men det här handlar om DJ Screw. På Texas hiphopscen blir folk så sega av värmen och att dricka hostmedicin (populärt knark där) att legendariske DJ Screw kunde göra sig en förmögenhet på att spela in mixtapes med all musik inspelad på halva hastigheten. När Kylie Minogue slog igenom på 80-talet var det många som hävdade att hon inte fanns på riktigt utan egentligen bara var Rick Astley på 45 varv. Spelade man sina Kylie-singlar på fel hastighet lät det mycket riktigt som Stock/Aitken/Waterman-stallets allra mest väluppfostrade strupe. År 2001 är Kylie fortfarande en storsäljare medan Rick är helt bortglömd. Jag tänkte i min vilda fantasi att det hade varit fiffigt om hon spelat in ett album i hans namn, fast i en screw-version på halva hastigheten. Om bara inte DJ Screw dött av ett hostmedicinsrelaterat anfall (R.I.P.) i fjol hade det här kunnat bli Ricks stora comebackplatta. I stället blev det en intetsägande sörja med oinspirerad filterhousepop och svala Lighthouse Family-ballader.