Save Yourself

"Ladies and gentlemen, we the Make-Up, being of sound mind and body politic, have decided that having seen the state of music today and the culture that institutionalizes it, having learned to tell a friend from an enemy in a society that values the ambiguity of relations to cover up its hidden agendas, and having been put at the mercy of such a society in order to challenge that very order, it is in the compelling social interest, the good of men, not of the Man, to abolish those structures." Tidigt 1995 dök The Make Up upp från ingenstans. Eller i själva verket hade tre av de fyra medlemmarna redan spelat tillsammans en längre tid i en rad olika band - bland andra punkbandet Nation of Ulysses och det kortlivade Cupid Car Club. Med ett manifest i den ena handen och första singeln [I]Blue Is Beautiful[/I] i den andra kom de för att se till att det blev ändring. För egen del intresserade jag mig mindre för deras politik och mer för deras sjutumssinglar som snabbt blev ett diskussionsämne och lika snabbt ett stående inslag på min "jaha-så-du ska-till-USA"-köplista. Om det inte varit för de tjusiga singlarna hade de förmodligen aldrig hamnat på min skivspelare över huvud taget. I stället låg de nu där ganska ofta och fyllde lägenheten med såväl politiska uppmaningar som, framför allt, rockklyschor. "Let me hear you say yeah", viskade frontfiguren Ian Svenonius ur högtalarna - ja, absolut tyckte jag högt för mig själv. Förälskelsen till kvartetten var omedelbar och minst sagt förbryllande. Till att börja med rör det sig alltså om fyra kritvita amerikaner med en förkärlek för: 1. Svart musik. 2. Politik. 3. Teatraliska utsvävningar av alla de slag. I min bok, en hel del som talar emot dem alltså. Fem fullängdare senare (sex med singelsamlingen [I]I Want Some[/I]) har de knappast motbevisat mig, och ändå finner jag mig själv alltjämt lika förtjust. De kan sina saker. Vare sig det handlar om James Brown, Rolling Stones eller deras politiska ställningstaganden. En av deras bästa och mest klassiska singlar [I]Free Arthur Lee[/I] är en protest mot fängslandet av psykadeliabandet Loves sångare och vad gäller det politiska engagemanget så har de ett par år på nacken. Efter tiden i Nation Of Ulysses (som startades 1988) och med en förebild i Ian Mac Kaye, det legendariska punkbandet Fugazis grundare, så skulle det förstås se ut annars. Det är pengar som definierar musikaliska kategorier, förklarade Svenonius i [I]Bizarre Magazine[/I] nyligen. "Tekniken, med vilken man gör musik, är det enda som förändras. Rock'n'roll är en ekonomisk term, det är en maskin som skapar pengar." Med en egen ideologi, kallad Gospel Yeh-Yeh, är The Make Up här för att erövra världen. På sitt eget sätt. Inte via skivbolagsjättar och reklamkampanjer utan med hjälp av lika delar gospel, blues och psykedelisk rock'n'roll och med en mycket övertygande pastor Ian framme i predikstolen. Det handlar om barn som föds, frälsning, Jesus och en hel del "yeah, baby, oh yeah". Nu har det alltså blivit dags för deras femte LP, [I]Save Yourself,[/I] och för er som sett dem live i Sverige under året är flera av spåren bekanta, som [I]I am Pentagon[/I] och [I]The Bells.[/I] Den är väl egentligen precis vad man väntat sig. Här finns mycket singelmaterial, men skivan är lite ojämn. The Make Up ska egentligen avnjutas i singelform, eller allra helst live, för att komma helt till sin rätt. Musiken tappar trovärdighet utan sin predikant. På CD gör sig inte riktigt Hendrix-covern [I]Hey Joe[/I] och texten i [I]I am Pentagon[/I] får inte en lika självklar kraft när man är ensam hemma i lägenheten. Det behövs en svettig Ian för att budskapet ska nå fram.