Silkworm

Efter sju plattor säger sig Silkworm ha hittat hem, mognat blivit mer sofistikerade. Kanske har det med åldern att göra, kanske har de tröttnat på gitarrbändarintensitet på hög volym eller så vill de bara pröva något nytt. För på denna plattan är det mer återhållet än tidigare, men på ett skönt sätt och absolut inte akustiskt. Men inte heller experimentnoisigt. Silkworm är i allra högsta grad fortfarande ett av de mest intressanta amerikanska gitarrbanden och de är fortfarande lika svåra att placera i något speciellt fack. Det tar tid att hitta in i [I]Lifestyle[/I]; melodierna är oftast allt annat än lättillgängliga och det dröjer innan gitarrerna träder fram och börjar glimra ur de rätt kärva låtarna. Ger du dem tiden får du dock betalt med råge. Ibland är det nördig indie en annan gång är det kärv amerikansk tradrock och en tredje är det Matadorrock när den låter som allra bäst. Klarast lyser [I]Raging Bull[/I] -- en knappt två minuter lång låt som bäst sammanfattar skönt svängande musik i min hjärna den här månaden.