Start, Stop

Känslan för okomplicerade finesser i Him Kerosenes låtar ärovanlig och tilltalar mig skarpt. Vad som från början kan uppfattas som enlagom opolerad och röjig poprockdänga man hört från hur många svenskapojkband som helst tidigare blir efter ett tag till högkvalitativhårdvaluta i all sin enkelhet. Energin i kombination med Niklas Quintanaslagom påträngande stämband gör att bandet känns - eget. Stort ord kantyckas men Him Kerosene känns klart svårplacerade jämte något annat svensktgitarrockband idag. Ibland får man en dynamisk flashback à la Souls ochnågon gång dyker en svajreferens i Broder Daniels anda upp i mitt bakhuvud,men oftast är det Him Kerosene och inga andra som står för underhållningen.De kryper aldrig innanför huden på dig eller lämnar själsliga sår eller fårdig att känna total eufori. Istället känns Him Kerosene lite grann som attbesöka favoritbaren, träffa sin bästa vän eller se tyska fotbollslandslageti aktion; solitt, imponerande, lagomöverraskande och med en långlivslängd. Och med en titel som Dominator har de lätt kvalificerat sig påmin lista över suveräna låtditon.