Sweet Life

Fyra av de band som brukar nämnas bland alternativcountryns stora framtidshopp heter som två tvillingpar i utmarkerna: Hazeldine, Nadine, Jolene och Varnaline. Hazeldine älskar jag, Nadine/Jolene lämnar mig helt oberörd, men New York-bröderna Parker och deras Varnaline börjar jag sakta bli allt mer intresserad av. De gjorde en väldigt ojämn debut 1996 ([I]Man Of Sin[/I]), en helt okej EP i förrfjol -- och har nu samlat sig till sin bästa låtsamling hittills.Varnaline är typisk New York-countryrock; lite tyngre, lite ruffigare, lite mer gitarrer. Ibland -- trots en honky tonk-titel som [I]Fuck & Fight[/I] -- är det ingen country alls och när de var yngre gillade de säkert Smithereens och Dinosaur Jr, snarare än The Carter Family och Townes van Zandt. Men de blir ändå aldrig lika endimensionella som exempelvis Jolene, utan lyckas variera sig och släppa in ljus och luft. Dessutom har de betydligt bättre låtar: [I]Mare Imbrium[/I] och [I]While You Were Sleeping[/I] är bara två exempel på varför man bör hålla koll på den här gruppen. Kanske inte kasta sig huvudstupa till affären, men om de passerar Sverige snart så...