The beast of

När sångaren Malte Holmberg kommer in efter ett kort break på inledningsspåret Carcrash och nonchalant konstaterar "White noise, no choice" känner man suget. Orden i sig är oväsentliga. Men sättet, känslan och timingen i Maltes röst framkallar glädje. Rock'n'roll-eufori på samma sätt som Union Carbide fick mig att nära på gå upp i brygga när jag hörde deras debutplatta första gången. Eller Stooges debut. Eller Jon SpencerBlues Explosions alster. Att det emellanåt är lite rip-off-varning på bland annat de tre ovan nämnda banden (för att inte tala om bandets kärlek till Stones, vilken tydliggörs bäst i balladerna på plattan) har man överseende med. Singeln och tillika duetten Cat, mellan Malte och Karin Dreijer från Honey Is Cool, är fullkomligt lysande. Det var länge sedan man hörde en svensk vokalist låta så kåt som Malte gör när han bryskt bryter av Karins bebisstämma. När han sedan briserar i refrängen är känslan snarlik den man får av titelspåret. Glädje. Vissa band med tydliga influenser klarar sig undan nesan att bli kallade plagiatörer och Mazarine Street är definitivt ett av dem. De känns helt enkelt trovärdiga och deras musik känns oerhört rätt just nu. Rock'n'rollen är åter på banan, och i den inhemska tätklungan ligger Mazarine Street bra med.