The Infinite Circle

Ett lågmält brittiskt kollektiv som ger ut sina skivor själva och som på alla sätt undviker att hamna i skivbranschens ytlighetsfällor. Nej, jag pratar inte om Belle & Sebastian, utan om Sophia, bandet som grundades av Robin Proper-Sheppard 1996, efter upplösningen av hans tidigare grupp, God Machine. Det finns dock klara likheter mellan Belle & Sebastian och Sophia. Musikaliskt är Sophia lite tyngre och mörkare - och påminner kanske mer om Bill Callahans Smog - men de har samma förmåga att få väldigt introverta och frustrationsfyllda sånger att bli allmängiltiga och snudd på hoppfulla. Något händer i samma stund som det privata slutar vara privat. Och de är båda väldigt, väldigt bra. The Infinite Circle är Sophias andra album. Det första, Fixed Water, har vårdats ömt av de jag känner som köpte det, men själv tyckte jag att det saknade de riktigt fokuserade sångerna. Det gör dock knappast The Infinite Circle: från den lätt desperata Directionless till den ...eh, lätt desperata The River Song är detta musik med en oerhörd kraft. Nästan alltid handlar den om längtan och övergivenhet (det räcker att läsa låtlistan: If Only, I'd Rather...), men ändå infinner sig alltid samma sällsynta känsla av sorgsen fridfullhet när man lyssnar på den. Sophia spelar i Sverige i mitten av oktober, i både Lund, Göteborg och Stockholm. Var där.