Thirteen Reasons to Believe

Mazarinernas EP från i höstas gav en förväntningar högre än Bubkas luftfärder inför denna, deras andra fullängdare. Fem låtar kättja med Malte mikrofontämjare i toppslag strömmade ut ur högtalarna och tankar som att"det var ju kul att debut plattan inte bara var ett lyckokast" surrade iskallen. Band med koll på hur man smeker fram disciplinerad och tidsenlig boogie är man ju inte bortskämd med. Men tyvärr når inte den här plattan upp till vare sig mina förväntningar eller debuten. Visst svänger det stundtals, men det saknas något, trots försök att fylla ut ljudbilden med blås, samplingar, scratch och diverseövriga, i mitt tycke, överflödiga hjälpmedel. Visst funkar blåset grymt ibland, som på plattans absoluta vansinnes framkallare, Misery Train. Därfungerar det som det är tänkt; för att addera tyngd. Men i övrigt kännsde flesta pålägg något ängsliga och onödiga. Mazarine Street är absolut ett av Sveriges mest lovande band och emellanåt har de en sådan pondus att man glömmer att det rör sig om ett förhållandevis färskt band. Men faktum är att ytterligare en EP istället för denna fullängdaren hade varit optimalt. Nu blev det bara ett ganska stort jaså.