Veckans skivrecensioner v. 15 2013
betyg: 2 Orchestral Manouevres In The Dark – English Electric
Love Lagerberg: “Om du hade respekt för OMD på åttiotalet men inte hört något sedan av dem sedan dess kan du sluta läsa nu.”
betyg: 3 Sällskapet – Nowy Port
Patrik Forshage: ”För att riktigt förstärka känslan av den tidens pretentionsnivå har de Bruno K Öijer att läsa Var och en av oss över pukor, entonig bas och synthsjok.”
betyg: 3 Todd Rundgren – State
Sara-Märta Höglund: ”Tänk Scooter på maxvolym ur högtalarna på statt tidigt 90-tal, komplett med läktarskrål och Put-your-hands-in-the-air-kör.”
betyg: 3 Tandem Sky – Tandem Sky
Patrik Forshage: ”Fortfarande är det alldeles för påbyltat och orörligt”
betyg: 4 Skogen Brinner – 1st
Patrik Forshage: ”Med låttitlar som Pundarvarning riffar Skogen Brinner tungt och trögt med tidiga Black Sabbath som påfallande stark ledstjärna, kanske med en gnutta Hawkwind i antydningarna till psykedelia.”
betyg: 5 Britta Persson – If I Was A Band My Name Would Be Forevers
Sara-Märta Höglund: “Originella utfall eller ordlekar som gömmer sig i strofer och melodier”
betyg: 5 Tyler, The Creator - Wolf
Nicholas Ringskog Ferrada-Noli: “Hans beats briljerar mer än någonsin, med jäsande ackord, labyrintiska syntslingor och vrickade men svängiga trummor.”
betyg: 5 Iron & Wine – Ghost On ghost
Patrik Forshage: “De dansar lätt som ballerinor över de smarta melodierna med exakta arrangemang som alltid känns luftiga trots stora blåssektioner, skolade körer och slicka stråkar.”
betyg: 5 James Blake – Overgrown
Love Lagerberg: “Den största vinsten med Overgrown är inte musiken i sig utan besluten som föreligger låtarna på albumet.”
betyg: 5 Kurt Vile – Wakin On A Pretty Daze
Patrik Forshage: “Allra bäst är han när han får ihop den sortens fokuserade melodier och delikat gitarrplockande med en utsökt kombination av J Mascis-solon, Peter Perrett-släpig sång och kanske en aning Sonic Youth-suggestiv monotoni, som iKV Crimes.”
betyg: 5 Bonobo – The North Borders
Love Lagerberg: ”Fastän han accepterar och till viss del hyllar post-dubstepens betydelse för electronicapopen idag vägrar han släppa greppet om 90-talsklichéer som glitch och svävande new age-synthar.”