Victor Davies

Mellan 1970 och 1974 gav den sentimentale jazzsångaren Jon Lucien världen tre album fulla av den mest sofistikerade, romantiska latinjazzen du kan tänka dig. Härom månaden släpptes [I]I am Now[/I], [I]Mind's Eye[/I] och [I]Rashida[/I] på nytt i en fantastisk liten dubbel-CD (Camden Deluxe/BMG) som har gått varm i min stereo här på jobbet. Det är inte tre kompletta album, men de stoltserar med några av jazzdansgenrens allra största ögonblick. Till exempel [I]Listen Love[/I], [I]Who Will Buy[/I] och framför allt en av världens bästa låtar, [I]Would You Believe In Me?[/I]. Jon Luciens musik kan ibland även kategoriseras som folksoul, men han är ingen Terry Callier. Och det är någonstans där emellan dessa två giganter som Londonfödde Victor Davies passar in. Ända sedan han dök upp på en fyrspårs-sampler från People records med lågmälda [I]Runaway Train[/I] någon gång 1998 så har han varit varje års utropstecken inom sin stil. Första egna singeln hette [I]Brother[/I], kom 99, och var ytterligare ett bevis på hans storhet. Därefter följde [I]Lady Luck[/I] och [I]Better Place[/I] med långa och plågsamma mellanrum. På senaste singeln [I]Sound of the Samba[/I] var övergången till Jazzanovas underbolag till Compost klar och tyskarna vet hur man tar hand om sina artister, för bara en månad senare var det självbetitlade albumet här. Svenska Koop ska vara glada att de skrivit kontrakt med Compost. Ovanpå spröda bottnar av akustisk gitarr, stråkar, flygelhorn, tvärflöjt, alla möjliga saxofoner, Rhodes och gud vet hur instrument kan låta så vackert tillsammans, ligger Victor Davies röst i perfekt samförstånd med resten. Invändningar? Ja, här finns tyvärr inte tillräckligt med låtar i nivå med singlarna - som alla är representerade. Men jag kan lova att ni är många därute som inte hört dem.