Who's he think he is when he's at home?

Frågan är om det är roligt eller inte, att Sex Pistols ska ge sig ut och spela? Vem attraheras av dem idag? Knappast de gamla punkarna som numera har förflyttat sina intressen på annat håll sedan sist. Och knappast neopunkarna, som tycker att Johnny Rotten och hans kumpaner är en patetisk samling fördettingar. Hård sits, liksom. Hård sits är det också för Glen Matlock - Sex Pistols originalbasist, som också följer med på gruppens turné - som debuterar i eget namn i sommar. För vem är egentligen intresserad av hafsigt framförd rock'n'roll överhuvudtaget? Om både känsla och glöd saknas? Inte många, tror jag. I sina bästa stunder låter det här som 90-talsproducerad new wave-rock. Men aldrig så sofistikerat som till exempel Undertones kunde låta. Utan mer som Eddie & The Hot Rods utan popkänsla. Matlocks röst fungerar möjligtvis som stödsång i replokalen men absolut inte på en hel platta. Förmodligen är han medveten om det, för mycket riktigt är rösten lågt mixad och dödas fullständigt av Steve News gitarr. Det måste sägas att singeln My little Philistine äger vissa kvaliteter. Men de är inte så stora att de motiverar ett köp av den här plattan.