Nöjesguidad: Morgan Larsson

Efter elva år och 3000 program lägger Christer i P3 ned med dunder och brak med livesändning på Pustervik den 29 december. Vi fångade med anledning av denna sursöta nyhet in Morgan Larsson (den enda i programledarduon som inte heter Christer) för en nöjesguidning som heter duga. Årets sista, dessutom!

MUSIK

John Grant. Äntligen en skön bög med stort skägg som gör fantastiska ballader. Lite ojämn stundvis, men man förlåter honom allt med låtar som Marz, GMF, Where dreams go to die och It Doesn’t Matter to Him. Annars är det Lana del Rey och Kjell Höglund som vanligt.

Jazz. Jag är ledsen, jag har försökt. Jag har sett Round Midnightfem gånger. Lyssnat på Miles, Parker, Monk och Babs… blir bara sjösjuk. Den legendariske ljudteknikern på Sveriges Radio; Bertil Karlsson har försett mig med ett otal jazzplattor. Allt för att frälsa mig. Men jag är tyvärr förlorad.

FILM

Herregud; Gravity. Pirr i kroppen från första rymdscenen till den sista. Psykologiskt och filosofiskt drama som gör att man längtar efter att ha båda fötterna på jorden. Och har du inte sett Happiness eller Festen. Gör det! Två klassiker.

Jag har mycket svårt för Hobbitar, skräck och romantiska komedier. Oromantiska komedier, däremot: Big fan!

MODE

Har äntligen hittat en keps som passar min skallform/ansikte. Den är grå och av märket Stetson, precis som de gamla klassiska cowboyhattarna.

Män med varm vintermössa inomhus. Inte för att det är fult, men för att det är så obegripligt fåfängt. Och så sägs det att kvinnor är fåfänga? Korsett, smink, bröstlyft – inget av det är lika fåfängt som att frivilligt framkalla febertemp i hjärnan bara för att man vill se soft ut – i sin varma vintermössa, inomhus.

KLUBB

Oavsett vilken klubb det är så uppskattar jag närKlara Grape, Hanna Bacardi-Razmuson ellerElin Hedman är dj:s. Eller jag själv förstås. Har dock lovat Pustervik att förhindra att scenen invaderas av dansgolv i extas nästa gång. Höll på att gå riktigt illa förra Christerfesten.

Överallt där pretto får gå före glädje.

KROG

Om Hagabions vegetariska färslimpa varit heroin hade jag varit pundare. Sen är jag också svag för hotellbarer. Det är något rotlöst opersonligt över dem som jag finner tilltalande.

Inser att jag går ut för lite. Har inget hatställe.

KONST

Banksy. Humor. Intelligens. Känsla. Mystik. Underhållning. Och så Salvador Dalí, förstås. Mest för hans personlighet. Bara det att han alltid tecknade något på sin check när han ätit på restaurang, så att checken blev mer värd som konstverk än som betalningsmedel. Vilket gjorde att restaurangägarna aldrig cashade in dem på banken och Salvador alltid kunde äta gratis…

När en elit försöker säga att den vet vad konst är. Vill äga begreppet. Vare sig det är med fina formuleringar eller titlar. Konst är för alla och från vem som helst. Det är det mest kontroversiella med den. Och det bästa.

TV

Larry David. Jag ÄLSKAR Larry David. Inte så mycket Seinfeld, menCurb your Enthusiasm. Och så Klovn förstås. Och Lost.

Det där programmet med en berättarröst. Heter det Halvåtta, middag hos mig, eller nåt? Säkert populärt. Men inget för mig. Har också svårt för matlagningsprogram med lystna män som ser ut som de egentligen hellre skulle vilja ligga med maten än äta den. Eller knulla den först och äta den sen.

SPEL

Orangino – spelet där du ska gissa vad andra tänker om dig. Psykologiskt, roligt, skrämmande och avslöjande. Se bara till att du spelar det med folk som vill dig väl.

Schack och Backgammon. Vet att detta ej får mig att framstå som bright, direkt. Men jag blir så rastlös och får sån adhd av dessa spel att jag suger loss mina framtänder och tuggar dem som toy. Sen kan jag inte reglerna helt heller. I alla fall inte i Backgammon.

DRYCK

Starköl och cola. Inte blandas. Men en sipp av varje tills båda är slut. Och ska det vara drink ska det vara Vanilla Sky. Syrlig, inte söt…

Kryddat brännvin. Gillar inte kryddor överhuvudtaget. Inte i mat heller. Salt och peppar räcker gott. Förutom i indisk mat, såklart.

LÄSER

Håller på och läser och fixar till min egen nya roman som jag hoppas ska komma ut inom en inte alltför avlägsen framtid. Eller ja, jag hoppas ju förstås den ska komma ut överhuvudtaget, men helst snart. Det är en sorts skruvad relationsthriller…Annars läser jag gärna Bruno K Öijer...

Manualer. Tänk vad mycket lättare livet varit om man älskade läsa manualer. Man skulle kunna allt om syntar, grävmaskiner, datorer, mobiler, skidliftanordningar, you name it. Man skulle kunna få vilket jobb som helst. Man skulle vara apparat- och maskinkungen. Men det kommer jag aldrig att bli, för jag hatar manualer...

LÄNKTIPS

videon till GMF av John Grant.