Den enes förätande, den andres slutätande

Sov sittandes inatt (vänd mot Mecka) pga halsen, därav uttryckslös.

Jag levde på beställningen "pompa och bea" i flera år. På den lokala krogen Tre Vänner i Midsommarkransen tapetserade jag mina blodkärl med motivet "kolesterol" och kände den familjära kärlkrampen kämpa i kroppen.

Igår träffade jag en manlig bekant på t-banan på väg till farsan som beklagade sig över att jag såg ut att ha gått ner i vikt. Detta avfärdade jag som ovanligt fantasilös raggning. Men ändå ställde jag mig på vågen i Papis badrum, där jag ställer mig med några veckors mellanrum.

FYRA kilo lättare jämfört med någon månad tillbaka. Vi ska inte utesluta muskelmassa som mött döden, men jag tror jag vet vad det beror på.

Jag har numera svårt för frosseri och all mat som skulle kategoriseras som "skräpmat" eller "dödlig". Och det är denna mans fel/förtjänst.