Fotografgenansen

Jag och praktikant-Sara äter lunch vid Karlaplansfontänen dessa soliga dagar. Idag är dock första dagen vi åt tillsammans istället för på varsitt håll.

Armen är böjd i Livsnjutarvinkeln. Likt alla svenskar när de får tillfälle är ansiktet vänt mot solen, med slutna ögon.

Vi har enats kring den genans vi känner när en fotograf GÅR IN för sitt fotograferande. Fysiska fotografer som slänger sig på marken och går ner på knä för att få den PERFEKTA BILDEN. Den. Perfekta. Bilden.

Ovärdigheten i det kanske inte är så stor för er. Men när jag tänker på offentligt spring, att konsekvent ha händerna i fickan men låta tummen vila utanpå byxorna och Bruno Banani-parfymer rubbar det min person totalt. Sen i kombination med genansen när någon ANSTRÄNGER sig, t.ex. pratar brittisk engelska (utan att vara britt, ja), och det märks, ja det kan knappast bli värre.

För ni kan ju inte påstå att ni inte generas av det här?

Foto: Sara Järvi. Efterbehandling: Parisa Amiri.