Gästinlägg: Irish exits och Swedish appearances

LISA HÄR. (Tänk er att jag hyperventilerar som en blogg-hi-jackande psykopat.)Jag skulle vilja tipsa om en grej. Det är något jag alltid har ägnat mig åt, men som jag inte hade något namn för innan jag läste Is Everyone Hanging Out Without Me? (And Other Concerns) av Mindy Kaling. (Fick den i julklapp och rekommenderar den starkt – köp den genast eller om ni inte har råd, SNATTA.) Mindy Kaling ägnar ett kapitel i sin bok åt just det beteende jag vill tipsa om. Tydligen kallas det ”Irish exit”.

Att göra en Irish exit betyder att man lämnar en tillställning utan att säga hejdå. Ofta sker det i samband med överdriven alkoholkonsumtion, men det kan också bero på att man helt enkelt inte orkar med den högtidlighet och (ofta) tafatta fysiska kontakt ett hejdå medför. För mig brukar det vara ungefär 50-50. Tillfällen när man kan dra nytta av en Irish exit är bl.a. följande: - När man har tråkigt men det är uppenbart att man måste gå vidare till nästa ställe, och att ett hejdå kommer att bemötas av anklagelser om att man är en 80-åring i en 20-nåntings kropp. (Bara för att man hatar att vistas i lokaler med fler än sju personer i, kom igen.) - När man är på julmiddag med jobbet och råkar dra en hel flaska snaps på en gång eftersom SÅ GÖR MAN. (Obs, tänker på en miniflaska, inte en normalstor - om du dricker en sån, ring 112 och gå i terapi.) - När man är på väg att börja prata ”känslor” eller”minnen” eller något annat än jobb och det allmänna världsläget.

Ett tips när man går hem (jag behöver väl inte nämna strategin: att låtsas gå på toa?) är att ha något bra i lurarna. Det fina med en Irish exit är att den nästan alltid känns som ett definierande ögonblick, typ som att man är en revolterande tonåring eller något. Själv brukar jag lyssna på något filmiskt och tänka något i stil med ”Där fick de så de teg!” (Det vill säga snapstillverkarna i det här fallet, men det kan variera.)

Dagen där på kan det hända att man känner en viss skam inför sitt pubertala tilltag, men oftast är man mest lättad över att man aldrig började sluddra eller prata om sitt mindervärdeskomplex.

En annan grej jag gillar är ”Swedish appearances” (egen term), vilket innebär att gå in i ett rum, undvika att hälsa, ta för sig av allt som är gratis och springa ut oannonserad. Rekommenderas varmt.