Hustlin

Spanijen, här är jag! Närmare bestämt på Costa Brava. Var ett jävla spring på mig igår. Så är det när man reser ensam. Och jag älskar det. Make it happen. När det går åt helvete, man står ensam på en flygplats i ett land där man inte kan språket och inte en stjärt kan engelska får man improvisera lite.

Övernattade hos mina morföräldrar till slut, morfar fyller 70 år idag och det är därför jag är här. Vi ska till "frissan", snart och mormor bad mig stryka mina kläder.

..............

Som att det hänt förut.

Köpte lite böcker när alla lamers köade till att boarda. Jag står inte i kö.

Obs, köpte ej Isabel Allende-boken. Present från min svägerska, (Zini, du menar väl men det är ren skit), ifall de inte hade, tog med ifall Skavsta-äcklet inte hade bokhandel. Har nästan läst ut Skynda att älska. Mer om det sen.

Just det. Stod ju inte i kö. Folk knuffades och var äckligt gamiga. Jag gick på planet avsiktligt långsamt som sista person och vem fick tre platser för sig själv? Jo, jag. En för röven, en för väskan och en för resten.

En nonchalant flygvärdinna, (varför har de hybris? de är servitriser in the sky, det är allt), hade orange ögonskugga. Jag hatade henne.

När jag kom fram bytte jag omedelbums om som den värsta sortens turist.

Hörs senare.