I found the greatest love of all inside of me

Min bror och jag småtjafsade igår, om Whitney Houstons död. För mig stod Whitney för den lilla självkänsla mitt tonåriga jag förlitade sig på (The Greatest Love of All är den enda religion ni behöver) och jag har showat med hennes låtar under hela mellanstadiet. Kort sagt, hon var min Michael Jackson.

För mig är hennes död djupt tragisk, återigen har missbruk berövat någon privilegiet att få åldras, men min bror menar att han inte kan tycka synd om någon som dödat sig själv. Well, Whitney må ha sakta men säkert tagit livet av sig själv under en längre period men det gör inte hennes död mindre sorglig.

Längtar efter ett hyllningsmedley till Whitney, framfört av kanske Adele, Mariah Carey, Barbara Streisand och Dolly Parton?

Inatt sjöng Jennifer Hudson Whitneys "I Will Always Love You" på Grammy-galan, något hon borde ha tackat nej till? It had to be done, jag förstår det, och kanske gjorde Hudson det bäst av de som kunde den kvällen. Men för mig blev det bara ännu tydligare hur Whitneys talang aldrig kommer att kunna matchas och absolut inte överträffas.