NYC - Café Select och Mashrin

Tog mig ner till drygkvarteret Soho första kvällen i New York och gick givetvis vilse på Spring Street, utan iPhone-kartan man tar sig fram med hemma i Stockholm var jag verkligen helt handikappad. Min desperation måste ha varit uppenbar, en riktigt nöjd kille i kostym stannade mig och skulle hjälpa mig hitta tillbaka till Lafayette. Han hann berätta att han jobbade som modell och jag hann få honom att erkänna att han bara är model greeter, alltså står och hälsar på gäster i butiker.

Han var en riktig personkännare dock, efter ett par kvarter tyckte han att jag var galen och lämnade mig utanför Café Select.

Var lite tidig, så satte mig i baren. Skojade om min "ensam kvinna i baren"-utsatthet med den brittiska bartendern och sa att jag kände mig som "tjejen i Coyote Ugly". Den oförstående blicken jag möttes av. Kanske är jag galen?

Fatta då hur lycklig jag blev när Asrin och Masha äntligen kom dit! De är i New York i några månader och nedlät sig till att vina med mig. Jag åt en fullkomligt ovärd risotto med kronärtskocka. Nä. Om ni går dit gör ni det bara för att drinka.

Hahaha, fan så underbart lycklig jag blev när jag upptäckte detta! Satt en man i baren med en dagstidning i bakfickan, korsordssidan uppe. Åh. Pompous asshole-writer by day, pompous asshole-drinker by night. Som att se klyschan Jason Schwartzmans karaktär i Bored to Death bygger på. Blev inte den första prettomannen man träffade i den här staden, nej.

Bara utanför satt en Bob Dylan/Serge Gainsbourg-person (det värsta från båda personer) och höll låda om amerikaners legal drinking age (21) och vände sig plötsligt till mig, "what is it in Morocco?". Haha.

När jag började skela av utmattning tog jag en tarre hem (en resa på fem minuter kostade som startbeloppet i en taxi här) och njöt av att få glutta på Leno i baksätet.