"Och vem ska städa upp det, din mamma?"

- Sista beställningen, och man får inte ha matsäck här. Det sista sa servitrisen till en av mina roligaste vänner, Alex.

Försenad till ölandet igår hade jag tagit med mig en påse lantchips för att ha någonting att göra under den tre-fyra hundra meter långa promenaden bort till ölhaket. Väl framme knögglade (det ÄR ett ord) jag ihop påsen och la den på bordet.

A blev tillsagd när han hade tagit upp chipspåsen från golvet - den hade ramlat ner, lovar - öppnat den och förlustat sig i innehållet som då var chipssmulor.

Hur han reagerar? Han dog av skam, så skulle jag vilja beskriva det. Han är en fin kille med pullover och perfekt snedbena, nämligen.

- Den är inte min, jag bara hittade den där, säger han generat.

Och LÄGGER TILLBAKA chipspåsen varsamt på exakt samma ställe på golvet.

- Så du äter ur en chipspåse du bara hittat?, säger servitrisen som redan tycker att vi är helt tappade.

- Aa.

Jag som ville göra det till vårt stammishak.