Thaimat: pros and cons

När blodsockret börjar närma sig farligt låga nivåer ryter jag ibland till att nu, exakt nu, måste jag få i mig djävulens gåva: glutamat.

Då går vi tvärs över gatan till ett thaihak.

Så här nöjd är jag när jag ätit. Alldeles sömnig. Konstiga tillsatser rusar i kroppen som redan då vet att den här eftermiddagen kommer bli outhärdligt lång.

Obs: känner mig alltid butchig i skjorta. Trots en leopard-rosett i håret som jag stal från en elvaåring på t-banan. Ser ni hur jag sitter? När som helst kanske jag trycker in baksnus och nackar någon, jag vet inte ens själv.

Detta är främst varför jag återvänder trots garanterad matkoma:

ROPEN SKALLA - ORDVITSAR TILL ALLA!