Decennium

För exakt tio år sedan satt jag med stripigt hår, svår akne och utsvängda, brandgula manchesterbyxor på en buss på Södermalm. Skulle till en second hand-affär som hette Lisa Larsson och köpa lite grungekläder. Jag var inne i min Kurt Cobain just då. På kvällen minns jag att jag gav ifrån mig ett riktigt jävla målbrottsvrål när jag märkte att Ally Mcbeal fick ge vika åt nyhetssändningar. "Men vafan de kan väl i alla fall visa ALLY MCBEAL" antar jag att jag ville få fram, men det enda som gick att höra var väl något i stil med "UÄÄOOAÄ" eller möjligtvis "UOAÄEHÄ ALLY MCBEALEHDKÄHUH UÄHA". Så jag kutade upp till rummet och drämde igen dörren och krämade på Unplugged in New York och satte mig på sängen och tjurade, "jag hatar mitt liv".

Tio år senare har jag blivit av med aknen, slutat kolla på Ally Mcbeal och kommit ur målbrottet. Men så mycket mer än så har egentligen inte hänt.