Ny information
Jag har sedan Helvetes Jävla Skit-bloggens dagar tjatat om asteroiden Apophis. Tyckt att fler borde REAGERA. Apophis upptäcktes 2004 och kommer fredagen den 13 april (ja, det är sant) 2029 passera mycket nära jorden. Risken (eller chansen, beroende på hur fett du tycker att livet är) för kollision är liten, men viss osäkerhet föreligger då det är jävligt svårt att exakt beräkna vilken avböjning Apophis bana får när den passerar. Kanske, KANSKE, får den feeling och böjer av i SISTA SEKUND och den bara "nu dör ni era fitter" och så dör vi och äckliga aliens, som förmodligen ser ut som Annie Lööf, får ta över på någon avlägsen planet i Vintergatan. VAD vet jag.
Men när jag nu googlar det här aset uppmärksammar jag att Apophis gått från en 4:a på Torinoskalan till bara en 0:a. Torinoskalan är som ni säkert kan lista ut skalan för hur stor risk det är att skiten träffar fläkten.
En 4:a på Torinoskalan förtjänar enligt Wikipedia "uppmärksamhet från allmänheten och dess företrädare (Annie Lööf) om passagen kommer att ske inom tio år".
En 5:a utgör ett "allvarligt men osäkert hot"
En 10:a innebär att vi "sprängs i bitar och det är blod och slamsor och skit, och eld... typ överallt... och sen blir det mörkt"
Men nu. Nu är alltså Apophis klassad som en 0:a. Noll risk. Eller chans. Beroende på hur fett du tycker att livet är. Detta ställer faktiskt till det för mig. För mina livsplaner. Skulle Apophis börja jiddra 2029 skulle jag vara 43 år när jag checkade ut. Och jag har ju faktiskt haft en plan här. Och nu har den gått i stöpet fullständigt. Jag hade tänkt casha ut CSN i arton år till. Enough to go around, utan minsta ansträngning. Kötta Dinosaurievetenskap A och Harry Potter och hans vänner-kurser. Halvfart. För inte fan kommer någon annan bli återbetalningsskyldig när Apophis hälsat på. Eller hur.
Nästa år hade jag stuckit till San Francisco. Hyrt in mig i något skrymsle i ett sånt här pastellfärgat hus, gärna ljusblått om det går. Fixat jobb på någon skivaffär som också är en bar och de spelar bara asbra musik och där jobbar kanske någon tjej och så kanske jag kommer till jobbet en dag, brunbränd och summer fresh, och hon står där bakom disken och ser så jävla cool ut och hon tittar på mig och jag på henne och typ José González Heartbeats går på och hon har inte hört den förut och bara: "Wow this is good" och jag säger att han är svensk så hon faller för mig och vi flyttar ihop. I det där blåa, gärna. Längst bort till höger.
Efter en tid hade det väl förstås gått åt helvete med förhållandet, för det gör det ju alltid, och då hade jag dragit till Rio de Janeiro. Tagit med mig dinosauriekurslitteraturen och Harry Potter-grejerna och fortsatt casha in CSN:s 9000 i månaden och snabbstuderat portugisiska utav bara helvete så att jag blev street smart och gängen inte dödade mig och därför kunnat snickra ett eget skjul ovanför favelan med FET jävla utsikt över havet. Skulle sitta där och lyssna på Cornelis om dagarna. Föra dagbok. Eller vad fan man nu gör när man har tid över. Såhär högt upp skulle jag bo. Sedan skulle Patrick Dempsey ansluta och han är ju för jävla sympatisk så vi skulle bli riktigt goda vänner.
Under de resterande 16 åren hade jag väl mest drivit omkring planlöst i världen och sett till att få CSN varje månad genom att slöplugga rekordmånga hittepåvetenskaper. Se varenda land. Uppleva hela skiten. Förutom Polen. Hata Polen.
Tillslut hade jag nog flyttat till någon sömnig liten grekisk fiskeby med min fru och suttit ute på terassen om kvällarna och druckit så jävla mycket rödvin och rökt så jävla många cigarrer och ändå kunnat konstatera att jag gjort vad jag har velat göra och sett vad jag har velat se och skrattat som FAN åt alla ängsliga, stressade och oroliga karriärister och den där obeskrivligt ångestframkallande känslan som jag alltid hade som ung att jag måste BLI något.
Men nu. En 0:a på Torinoskalan. Vi kommer inte att dö fredagen den 13 april 2029.
Vad gör man nu? Hoppar på ekonomprogrammet? Börjar pensionsspara? Börjar ta ansvar? Min plan har gått åt helvete här. Men NI. Ni fortsätter ju era liv precis som vanligt. Går på bio, lyssnar på pop och grejer. Jävla as.