20-minuterskonserten. Det nya svart.

Martin Rolinski showcase:ar sitt nya soloprojekt på Obaren. Grym sång!

Har nu hamnat på ett gäng korta konserter på kort tid, inget jag brukar vara bortskämd med annars. En rejäl konsert i månaden brukar det bli. Ett lyckat fall av sammanträffande har dock resulterat i att flera hamnat i min väg senaste veckan. Först Shout Out Louds & Familjen med kort mellanrum på Tommy Hilfiger-fest förra veckan. Sen 4 operaklassiker på ett event i Loka Brunn, Nikolai Dunger tolkandes Kate Bush på Brunnsg. 4 och till sist Martin Rolinski på Obaren igår.

Gemensam nämnare för denna rätt så brokiga skara har varit att det rört sig om rätt korta konserter, vilket har passat utmärkt! Särskilt då det handlat om musik rätt så ny för mig; då är 20-25 min ungefär vad jag mäktar med. Jag är en ganska rastlös person, och anser att väldigt få konserter håller sig roliga längre än så.

Varför måste konserter bestämt vara längre än så? Jag skulle lätt kunna tänka mig gå oftare på konsert (ovanför demo-nivå alltså) om jag visste att jag inte skulle behöva stå och glo i 90 minuter.

Om några av konserterna var extra bra förresten? Jag skulle fetsäga Familjen!

P