Patti Patti

Jag kom att tänka på en grej. Den där boken som Patti Smith skrev, Just Kids. Jag tyckte inte alls om den. Det som skulle vara charmigt tyckte jag mest var skit, hur hon skulle romantisera precis allting. Hur dom satt där och målade tavlor och joxade på sitt hotellrum. Det kändes så förutsägbart alltihop. Det skulle vara flummigt och fint, men det blev bara outhärdligt. Och Robert Mapplethorpe, huvudpersonen, skitjobbig kille. Antingen var han deppig eller så var tvungen att röka hasch innan han kunde prata med Pattis föräldrar. Hela tiden var det något med Robert. Och hon lät honom hållas, det var alltid en del av hans "mörker" eller något liknande. Det var provocerande att Patti själv aldrig blev provocerad. Att hon aldrig gjorde kaos med Robert. Eller bara vände sig om ibland och röt "nej, men vad fan är det nu då?!".

Mm, det var synd att Patti Smith skrev en så skitdålig bok.

Jag lyssnar på henne nu dock. Det var så jag kom att tänka på det.